Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Som en källas sorl...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
JEAN-CHRISTOPHE
nåde, då han såg okända, oanade krafter välla
fram ur hans inre — någonting helt annat än
hans vanliga lidelser och sorger, något annat
än hans medvetna själ. I stället var det en ny
främmande själ, likgiltig för allt vad han
tillförene lidit och älskat, för hela hans
föregående liv; en glad, fanatisk, vild, obegriplig
själ. Den red på hans rygg och sargade hans
länder med sina sporrar. Och i de enstaka
stunder, då han förmådde hämta andan,
frågade lian sig, sedan ban läst vad han själv
skrivit:
— Hur har jag kunnat frambringa detta?
Han var ett rov för den själsliga yrsel
som varje snille känner till, för denna vilja
som inte beror av viljan; livets och världens
outsägliga gåta som Goethe kallar -»Det
demoniska». Han beväpnade sig mot gåtan,
men den underkuvade honom.
Och Christophe skrev, skrev, under dagar,
veckor. Det finnes perioder, då själen är så
rik och befruktad, att den kan nära sig av sig
själv och fortsätta att alstra nästan
obegränsat. Den minsta beröring, ett frömjöl, som
vinden medför, äro tillräckliga för att väcka
till liv och blomning myriader inre frön.
Christophe hade inte tid att tänka, han hade
inte tid att leva. över hans livs ruiner
härskade den skapande själen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
