Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Mot sommarens slut...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
343
Den skapande eld, som under flera
månader bränt honom, hade slocknat. Men
Christophe hade i sitt hjärta kvar en välgörande
värme. Han visste att elden skulle födas på
nytt, om ej inom honom, så omkring honom.
Varhelst det än var, skulle han älska den lika
mycket; det var ju alltid samma eld. I denna
sena septemberdag kände ban att den var
spridd i hela naturen.
Han återvände till sitt hus. Det hade
varit ett oväder. Nu sken åter solen. En vit
imma steg upp från ängarna. Från
äpple-träden föllo de mogna frukterna ned i det våta
gräset. Spindelvävarna som voro spända
mellan granträdens grenar glittrade ännu av
regnet och erinrade om de grekiska vagnarnas
arkaistiska hjul. I skogsbrynet hördes
gröngölingarnas skrattande kvitter och tusentals
små myggor och humlor, som dansade i
solstrålarna, fyllde skogens gröna valv med sitt
djupa orgelsus.
Christophe befann sig på en öppen plats,
en avsats i berget som bildade en liten sluten,
regelbunden avlång dal som nu övergöts av
ljus. Jorden var röd, i mitten syntes ett litet
gyllene fält — en senhöstens skörd samt
rostfärgad säv. Runtomkring en krans av skog
som hösten mognat: kopparröda bokar, gula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
