Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. De smittosamma könssjukdomarnas utbredning bland de inskrifna kvinnorna. — Reglementeringssystemets sanitära betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med den erfarenhet som numera föreligger är det
omöjligt att upprätthålla läran om att en kvinna ej smittar annat
än då hon är behäftad med å besiktningsbyrån upptäckbara
symtom. Det är naturligtvis ett föga tilltalande
förfaringssätt att släppa ut från sjukhuset en kvinna, som blifvit
förklarad symtomfri, så godt som med tydlig uppmaning att
fortsätta skörlefnaden tills ett nytt utbrott af smittofarligä
symtom kommer. Under de närmaste åren efter
infektionen måste kvinnan alltjämt betraktas som smittofarlig.
Man har framställt förslaget att hålla dessa kvinnor
internerade under hela den tid sjukdomen befinner sig i
smittosamt skede. Onekligen vore ett sådant förfaringssätt mera
konsekvent än det nuvarande. Mången skulle också anse
några års inspärrning af en skörlefvande kvinna lämpligen
vara »henne till straff och androm till varnagel» såsom man
citerade vid diskussionen i Sv. Läkaresällskapet. Emellertid
får man betänka de naturliga följderna: sjukdomarnas
förhemligande i det längsta och kvinnornas moraliska
nedbrytning genom den långa interneringstiden. Redan det
nuvarande tvångsarbetsstraffet, som dock endast tillämpas i
kortare perioder, verkar synnerligen ofördelaktigt.
En annan mera tilltalande utväg vore att genom
intermittent behandling utan intagning å sjukhus söka hålla
kvinnorna i ett jämförelsevis ofarligt tillstånd. Faktiskt har
man också på senare tiden öfvergifvit den gamla klassiska
ståndpunkten att byrån uteslutande skall vara en
kontrollinrättning. Kvinnorna få numera äfven behandling å byrån.
Emellertid är det ännu ej afgjordt, i hvad mån en sådan
behandling kan nedsätta smittofarligheten. Att det är ett
steg i rätt riktning är ju klart. Men de upprepade afbrotten
hindra genomförandet af behandlingen med nödig
konsekvens. Reglementet måste ju upprätthållas. Befinnes
kvinnan behäftad med symtom, måste hon interneras. Bryter
hon mot reglementets bestämmelser, har hon allt fortfarande
att motse tvångsarbetsstraff. Motiven för kvinnorna att
utebli från besiktningarna och behandlingen i
samband därmed kvarstå således.
Man finner emellertid, att en ej ringa del af kvinnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
