Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. De smittosamma könssjukdomarnas utbredning bland de inskrifna kvinnorna. — Reglementeringssystemets sanitära betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
före inskrifningen frivilligt hafva låtit sig behandlas för
smittosam könssjukdom. Efter införandet af de moderna
behandlingsmetoderna å stadens polikliniker har
befolkningen redan till stor del lärt sig inse nödvändigheten af
den intermittenta behandlingen. Vid diskussionen i Sv.
Läkaresällskapet upplystes:[1] »Det är icke ovanligt alls att
få höra en arbetare eller arbetarkvinna, som fått upplysning
att de ha syfilis, säga: ’Jaså, skola vi behöfva gå här då
i tre år.’ Denna föreställning är så inrotad och utbredd,
så det är icke någon svårighet att i praxis genomföra en
sådan behandling.» Låter man bli att uppspåra och
inskrifva den ena kvinnan efter den andra som tillfälligtvis
drifver skörlefnad, så slipper man denna bedröfliga »stam»,
som vid en konsekvent tillämpning af reglementet ständigt
tillväxer. Ersätter man besiktningsbyrån med en vanlig
modernt utrustad poliklinik, så bortfalla de nuvarande
motiven för kvinnan att hålla sig undan från behandling,
då hon är sjuk. Hon har hvarken att frukta tvångsarbete
eller en tvångsinternering å sjukhus, som ej är nödvändig
för behandlingen af hennes sjukdom. Vidare bortfaller den
kvasi-garanti för kvinnans ofarlighet, som den preventiva
besiktningen medför inför allmänheten.
—
Reglementeringssystemet åsyftar att uppspåra om
möjligt alla skörlefvande kvinnor å en ort, att därefter hålla
dem under regelbunden kontroll samt att utesluta alla
smittofarliga ur rörelsen. Vi vilja nu försöka bilda oss en
föreställning om i hvilken utsträckning systemet förmått fylla
dessa uppgifter här i Stockholm. Att exakt beräkna
resultatet af uppspårandet i förhållande till verkliga antalet
skörlefvande är naturligtvis omöjligt. Vi hafva emellertid i
det föregående sett, att antalet »anträffade» per år hållit sig
i det närmaste oförändradt under decennier, trots
befolkningens tillväxt, och vi kunna däraf sluta, att resultatet måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
