Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
stirrade på den mörka kyrkan, och han böjde huvudet
bakåt och följde med ögonen den smäckra stenspiran, som
pekade rakt in i aftonhimlen, där de sista skyarna
sjunkit ned på taken åt det håll, som han kommit ifrån, och
de första stjärnorna borrade sina glimmande ljusnålar ut
genom mörkret, som tog till att tätna däruppe.
Och hans öra fylldes igen av det underligt smällande
plasket av vatten, som störtar ned mot ett stenbäcken, och
det mjuka sorlet av överströmmande flöde från skål
till skål ned i bassängen. Han gick tätt intill den
ena springbrunnen och såg på den tjocka vita strålen, som
drevs uppåt liksom i hetsigt trots och bröt samman högt
uppe, mörk mot luftens klarhet och sjönk tillbaka i
mörkret, där vattnet lyste vitt igen — stirrade, tills en liten
vindstöt tog tag i vattenstrålen och böjde den fram över
honom. Det plaskade inte längre smällande mot
stenbäcken et utan stänkte väsande över honom med isande
droppar i den kyliga kvällen.
Men han blev stående kvar, lyssnade och stirrade, gick
litet, stannade och gick igen, men helt sakta, för att höra
viskningen inom sig själv. Nu var han här, nu var han
verkligen här — långt, långt borta från allt det som han
hade längtat så förtärande bort ifrån. Och han gick ändå
saktare, smygande likt en som rymt ur ett fängelse.
Det låg en restaurant nere vid hörnet av gatan. Han
gick dit, fann på vägen en cigarrbod och försedde sig med
cigarretter, vykort och frimärken. Medan han väntade
på sin biff och drack stora klunkar av rödvinet, skrev
han kort till sina föräldrar, till fadern: »Jag tänker så
mycket på dig här nere i afton» — och han smålog
bittert — ja, det var då för resten sant. Men till modern
skrev han: »Jag har redan köpt en liten sak åt dig — det
första jag köpt här i Rom.» Mor stackare, hur hade hon
det månn tro. Han hade ofta visat sig kärlekslös
mot henne de sista åren. Han packade upp tingesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
