Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
»Jag förstår er så väl», sade hon plötsligt. »Jag
känner till det där. Jag har varit lärarinna själv ända tills
i juli i fjol. Jag kom ut som guvernant och var det ända
tills jag blev gammal nog att börja på seminariet.» •—
Hon skrattade litet förläget. »Jag reste ut, lämnade min
plats vid folkskolan, sen jag ärvt en smula efter en faster
till min far. Jag har räknat ut att det kan räcka tre år
ungefär — kanske längre — jag har skrivit lite
korrespondensartiklar på sista tiden — och om jag får sålt
något. — Men min mor tyckte naturligtvis inte om att jag
ville använda hela kapitalet. Och att jag sade upp min
plats, då jag äntligen fått fast anställning efter alla de
år, som jag hade knogat mig fram med vikariat och
privatelever. Mödrar tycker visst alltid att en fast inkomst —»
»Jag tror inte att jag hade vågat kuppen i ert ställe,
att bränna, alla skepp så där — och jag vet att det beror
på inflytande hemifrån. Jag hade inte kunnat låta bli att
ängslas för vad jag skulle leva av, då pengarna tagit
slut.» j fi|
»Strunt!» sade Jenny Winge. »Jag är ju frisk och
stark och kan en hel hop. Sy och laga mat och stryka
och tvätta. Och språk också. I Amerika eller England
kan jag nog alltid få något att göra. Där finns visst en
hel massa, som jag skulle kunna måla tror jag. Fransiska
—» hon skrattade ut i solen — »hon vill att vi ska resa
till Sydafrika och bli mjölkpigor, för det påstår hon att
hon duger till. Och så skulle vi göra aktstudier hos
zulu-kaffrerna — de ska vara sådana praktfulla modeller.»
»Det var inte småsaker det. Avstånd räknar ni således
inte heller som väsentliga hinder?»
»Nej, långt ifrån. — Men jag pratar. Naturligtvis,
föreföll det mig alla de där åren hemma nästan omöjligt
att kunna komma ut — bara så långt som till
Köpenhamn — få vara där ett tag och inte göra annat än lära
och måla. Också hade jag nog rätt bra med
hjärtklappning, då jag bestämde mig för att uppge alltsammans och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
