Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
resa ut. Hela familjen tyckte ju att det var vanvett. Och
jag märkte att det inverkade på mig — men just därför
ville jag det. För måla är det enda, som jag alltid har
haft lust till, och jag såg att hemma kunde jag aldrig
få arbeta så intensivt, som jag borde — det var så
mycket, som distraherade. — Men mamma kunde aldrig
förstå att jag var så gammal, att skulle jag lära något så
måste det ske genast. — Min mor är nämligen bara
nitton år äldre än jag. Och då jag var elva år så gifte hon
om sig, och det gjorde henne ändå yngre.
Det är ju det som är det vidunderliga, då man
kommer ut, att all påverkan av människor, som man
tillfälligtvis lever samman med hemma, den upphör. Man
måste se med egna ögon och tänka själv. Och man
kommer ut, att all påverkan av människor, som man till- (
själv vad man får ut av resan — vad man mäktar att se
och uppfatta, och hur man ställer sig och vem man väljer
att låta sig påverkas av. Och man lär sig förstå att det
beror bara på en själv vad man får ut av hela livet. Ja,
det förstås, lite av omständigheterna också, som ni sade
nyss. Men man finner ut, hur man efter sin egen natur
lättast kan övervinna eller komma igenom hindren, både;
på resan och över huvud taget. Man ser ju att det värsta
man råkar ut för, det har man i regeln isjälv trasslat till
åt sig.
Man är ju aldrig riktigt ensam i sitt hem, Gram? Det
är det som jag tycker är det bästa med att resa — att bli
ensam med sig själv och inte ha någon, som vill råda och
styra för en. Det goda, som man är skyldig sitt hem, kan
man inte se och känna sig tacksam för förrän man är borta
från det. Man känner att beroende av det blir man aldrig
mer, sen man en gång har blivit självständig. Man kan
inte sätta riktigt värde på det förut — man kan ju inte
det med något som man är beroende av.»
»Jag vet inte. Man är ju alltid beroende av det, som
man tycker om. Ni är ju beroende av ert arbete. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
