Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
där i går. Det är en rest som står kvar av ett
fästningsverk från medeltiden — feodaltiden. Det finns nog i
grunden många sådana torn ännu både omkring ocb i
staden — man kan få se mitt i raden av gatufasaden en
inbyggd mur, nästan utan fönster — det är en sådan
där rest från rovriddarnas Rom. Det är den tid som man
förhållandevis vet minst om. Jag intresserar mig
just allra mest för den nu. Jag finner namn på
döda människor i arkiven — man vet ofta inte
mer än namnen på dem. Jag längtar efter att få
veta mer om dem. Jag drömmer om Rom under
medeltiden — då de slogs på gatorna och skränade med heta
röda strupar och staden var full av rövarborgar — och
där satt de inspärrade, deras kvinnor, döttrar av dessa
vilddjur, med deras blod i sina ådror — och de bröto sig
ibland ut de med, och fick väl plikta med livet, så som
det gick till omkring de svartröda murarna. — Vi vet inte
så mycket om den tiden — de tyska professorerna blir
förskräckta och kan inte intressera sig för dem, därför att
de inte kan stöpas om till bärare av abstrakta idéer —
de äro bara nakna jag.
Herre G-ud vilken ström av liv som har sköljt över det
här landet och slagit upp i böljor kring varenda höjd
med en stad eller borg på. Och ändå reser sig bergen
nu nästan nakna och öde. Se på den ändlösa
massan av ruiner — bara här ute på Campagnan. Och de
berg av böcker, som har blivit skrivna om Italiens
historia — ja om hela världshistorien. Hela den här av döda
människor, som vi känner. Och hur försvinnande lite är
det inte ändå, som blivit kvar efter alla de böljor av liv
som sköljt fram, den ena efter den andra.
Och jag tycker det är så vidunderligt!
Så mycket som jag har talat med er, Jenny, och
ni med mig. Och så känner jag er ändå inte alls. Som
ni nu står där, ni skulle se själv hur det lyser om ert hår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
