Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
är ni som ett sådant där okänt torn för mig, ni med. Det
är så vidunderligt, tycker jag.
Har ni nånsin tänkt på att ni aldrig liar sett ert eget
ansikte? Bara en spegelbild. Vårt ansikte, när vi sover
och sluter ögonen kan vi aldrig se. Är det inte
under-ligt?
Det var min födelsedag och i dag är det er. Ni blir
tjuguåtta år. Är ni glad för det? Ni som tycker att
vart år som man har levt igenom är av värde.»
»Det sade jag inte. Jag sade bara att man ofta har
åtskilligt att kämpa sig igenom innan man nått till
tjugufem år, som man kan vara glad när man har kommit
över. —»
»Men nu då?»
»Nu—»
»Ja, vet ni så bestämt vad nästa år kommer att
medföra åt er? Hur ni kommer att använda det? Å, jag
tycker livet är så överväldigande rikt på möjligheter —
inte en gång ni med all er kraft skulle kunna utnyttja
dem alla. ■— Tänker ni aldrig på det — blir ni inte
orolig i ert hjärta av det, Jenny?»
Hon bara smålog, såg ned och trampade ut glöden på
en cigarrettstump som hon kastat ifrån sig. Hennes
fotled skimrade vit genom en svart flortunn strumpa. Hon
följde med ögonen en gråvit fårahjord, som rann ned för
bergsluttningen mitt emot.
»Nej men kaffet, Gram! De väntar naturligtvis på
oss —»
De gingo tillbaka till osterian utan vidare samspråk.
Backen slutade med en tvär sandbrant, just ovanför
bordet där de hade suttit.
Ahlin låg framstupa över bordet med huvudet mot
armarna. På duken omkring lågo ostkanter och fruktskal
kringströdda mellan glas och tallrikar.
Fransiska i sin lövgröna dräkt stod lutad över honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
