Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
ändå med en evighet av ensamhet och ro lyft hjässan mot
himlen. — De stolta stränga linjerna och färgernas
dämpade silvergrå, gråblå och gröngrå — de urgamla
städerna och den långsamt framskridande våren — trots allt
som var sagt om söderns larmande liv, det var som om
man drog livsandan i lugnare, sundare tempo där än här.
Trots vårens yra välde därute — var det i alla fall lättare
där nere att nödgas veta — att vårböljan sköljde över —
förbi.
Å, Helge! Hon längtade efter att vara där nere lios
honom. Det var så långt borta — så längesedan
alltsammans. Inte en vecka sen — och ändå var det nästan som
om hon drömt det hela. Som om hon aldrig varit borta
härifrån.
Så underligt att hon hade varit där. Och inte här och
sett och känt det hela — att den vita, fredliga, frostblanka
vintern vek — att den torra, stärkande, ljusblå luften blev
mättad med silverren, füktig ånga mitt på dagen och stod
darrande över marken. Luften skälvde och alla linjer
skälvde upplösta, men färgerna stodo skarpa och
brännande — liksom nakna tills kvällen kom och allting frös
under ett valv av blekgrönt, tärande ljus, som varade
evin-nerligt länge —
Lille gossen min, vad gör du nu månntro? — Jag
längtar så efter dig — jag kan nästan inte tro på, ser du,
att jag har dig. Jag vill vara hos dig — jag vill inte gå
ensam och längta efter dig hela den långa, förfärliga, ljusa
våren —
Upp genom Smaalenene låg det strimmor av halvsmält
snö i skogsbrynet och under stengärdena. Den visset
bruna marken och de upplöjda åkrarna bredde ut sig med
milda färger, och här, där himlakupolen kunde välva sig
vidare, bleknade det skrämmande starkt blåa blitt ned mot
horisonten. Skogsåsarnas låga våglinje sträckte sig långt
borta men de enstaka, fristående trädgrupperna tecknade
sitt spetsverk av grenar mot luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
