- Project Runeberg -  Jenny /
143

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i4a

blevo stora ocli inte mera tyckte att hon var allt för dem
så som de voro allt för henne i all evighet.

Jenny hade velat hålla av Helges mor.

Och nu kunde hon inte med henne. Hon kände en
rent fysisk motvilja met denna fru Gram, som satt där
och pratade på.

Det var Helges drag liksom på fotografien. Den höga.
litet smala pannan och den fint böjda näsan och de
jämna, mörka ögonbrynen och den lilla munnen med de fina
tunna läpparna och hakan, som var en smula spetsig.

Men det var ett uttryck kring denna mun, som om allt
vad hon sade var spydigheter — ett spotskt och
ondske-fullt drag i ansiktets alla fina rynkor. Och de stora
ögonen, som voro så sällsynt vackert formade med alldeles
emaljblå vitor, voro hårda och stickande — de stora
mörkbruna ögonen. De voro mycket mörkare än Helges.

Vacker måste hon ha varit — ovanligt vacker. Och
ändå kände Jenny sig alldeles säker på det, som hon förut
en enda gång tänkt — att det knappast varit med glatt
hjärta, som Gert Gram gift sig med henne. Någon dam
var hon inte heller — att döma av hennes tal och sätt.
Fast det fanns nu för resten så många vackra
småfrök-nar ur medelklassen, som blevo riktiga käringar, då de
varit gifta ett slag — suttit instängda i ett hem och
tragglat sig genom tillvaron med pigbekymmer och hushåll
några år.

»Ja, kandidat Gram bad mig gå hit med hälsningar
från honom», sade Jennjr. Hon kände det plötsligt
omöjligt att nämna honom soin Helge.

»Ja, han var ju bara tillsammans med er på slutet —
i de sista breven nämner han i alla fall aldrig om att han
varit tillsammans med några andra. — För resten
svärmade han visst först för en liten fröken Jahrmann efter
vad jag kunde förstå.»

»Min väninna, fröken Jahrmann — ja, i början voro
vi mycket tillsammans, en hel del av oss. Men nu på slu-

i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free