Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
ängar och stubbade rågfält omkring kalkvita bondgårdar
i yppiga mörkgröna dungar ned mot en frisk ock blå
havsvik. Stranden löpte ut i bågar och tungor, vitgula av sand
och kort blekt gräs. Mot norr föll den ljungbruna backen
med väderkvarnen på toppen i branta gula sandtag ned
mot den blåa fjorden. Och ljus och skugga skiftade över
den öppna slätten allt eftersom skyarna vandrade över det
vida, evigt rolösa fästet.
När Jenny blev trött lade hon sig raklång utmed
gärdet och stirrade upp mot himlen och ut över fjorden. Hon
orkade inte att stå länge åt gången, men det eggade henne
endast till att arbeta mera. Två mindre tavlor gjorde hon
färdiga uppifrån gärdet och var nöjd med dem själv. Ett
motiv målade hon nerifrån byn, där de låga vitkalkade
husen med halmtaken, som hängde ned ända över
fönsterna, stodo med klängrosor och georginer utanför kring
sammetsgröna gräsplaner och en röd tegelstenskyrka höjde sitt
trappgavelstorn över prästgårdens lövmassor. Men det
gjorde henne nervös att folk kom bort och såg på — de
vithåriga barnungarna stodo i klungor omkring henne
medan hon målade. Och då tavlan var färdig flyttade hon
åter sitt staffli ut till stengärdet mot sjön.
Men så kom regnet i oktober — det öste ned, en vecka
eller två. Då och då klarnade det litet och där föll en
svag, gul ljusstrimma ut mellan molnen över backen med
de bedrövliga pilhäckarna och vattpussarna på
landsvägen lågo blanka en stund. Så regnade det igen.
Jenny lånade fru Rasmussens böcker från Gyldendal
och Frem och lärde sig de stickade spetsarna till den
värda fruns gardiner. Men det blev inte stort varken av
läsning eller stickning. Hon satt i gungstolen vid fönstret
dagen lång, orkade inte så mycket som kläda ordentligt på
sig en gång, kröp bara in i sin urtvättade kimono.
Hon led förfärligt av det, allt eftersom hennes
tillstånd bier mer och mer synligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
