Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
»Ja.
Hade han levat så hade ju allt det andra varit
likgiltigt, förstår du. Du talar om vilja, men ens vilja kan
inte hålla liv i ens barn och då så.
Och jag förmår inte försöka att bli till något mer,
Gunnar, för jag tyckte det var det enda jag dög till —
och brydde mig om — att vara min lilla gosses mor.
Ja, honom kunde jag älska. Kanske jag är egoist i grund
och botten, för var gång jag försökte att älska de andra,
så var mitt eget jag som en mur mellan oss. — Men pysen
var min, han. — Hade jag haft honom, då kunde jag ha
arbetat — åh, vad jag skulle ha arbetat.
Jag gjorde upp planer. — Jag tänkte på det nu i
höstas, då jag reste hit ned — jag hade ju bestämt att jag
skulle bo i Bayern med honom i sommar. Jag var rädd
att sjöluften där uppe skulle vara för skarp för honom.
— Han skulle ligga i sin vagn och sova under äppelträden
— och jag skulle ha arbetat. Ser du jag vet inte någon
plats i världen, som jag kunde resa till, som jag inte har
drömt om att jag skulle komma till med pysen. Det fanns
ingenting gott och vackert i världen, som jag inte tänkte,
medan jag hade honom, att han skulle lära känna och att
han skulle se. Jag har inte en sak, som inte var hans
också — den röda pläden brukade jag svepa in honom i —
den svarta klänningen, som du målar mig i, lät jag sy i
Warnemünde, då jag kommit upp, jag lät sy den så där
för att det skulle vara bekvämt att lägga honom till
bröstet. — Det är fläckar ini fodret av mjölken.
Jag kan inte arbeta för jag är som förhäxad av honom.
Jag längtar efter honom så jag är som om jag vore
lamslagen. Om natten rullar jag ihop huvudkudden och tar
den i mina armar och kvider efter lillpysen. Jag kallar
på honom och talar med honom, när jag är ensam. Jag
hade tänkt att måla honom, så jag skulle haft bilder av
honom vid alla åldrar. — Nu hade han snart varit ett år,
tänk — haft tänder och kunnat krypa — rest sig upp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
