Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
kanske gått lite. Varenda månad, varenda dag så tänker
jag: så och så gammal — undrar på hur han hade sett ut.
Alla käringar, som går med en barnbin o på armen — alla
ungarna jag ser på gatan, så tänker jag på hur min skulle
ha sett ut när han var så stor.»
Hon tystnade. Heggen satt stilla, framåtlutad.
»Jag tänkte inte att det var så, Jenny», sade han
lågt och hest. »Jag förstod nog, att det var svårt. Men
jag tänkte ju — på ett sätt — att det var bäst så. Hade
jag förstått hur det var, så hade jag rest upp till dig.»
Hon svarade inte — så tog hon vid igen:
»Och så dog han — den lille stackarn. Det är ju bara
egoism av mig att jag inte unnar honom det — att dö,
innan han börjat att förstå det allra minsta. Han kunde
titta efter ljuset — och skrika när han ville att man skulle
byta på honom eller när han var hungrig. Och han
nafsade likaså gott efter kinden som efter bröstet. — Han
kände mig inte ännu — inte ordentligt i alla fall. Det
hade väl börjat att vakna några små glimtar av
medvetande i det lilla huvudet — men tänk på det att han aldrig
har vetat att jag var hans mor.
Inte något namn har han haft stackare. Inte något
minne av honom har jag utom sådana där rent
lekamliga.» Hon lyfte händerna som om hon tagit barnet till
sig. Så föllo de dött och tomt ned på bordet.
»Den första förnimelsen då jag rörde vid honom, då
jag kände hans hud mot min. — Den var så mjuk, lite
fuktig — som någonting invändigt — luften hade ju
knappast rört vid den ännu, förstår du. Det kändes så att jag
tror att man skulle tycka att ett nyfött barn vore
motbjudande att komma nära om det inte är ens eget kött och
blod. — Och hans ögon — de hade inte någon bestämd
färg ännu — de voro mörka — jag tror att de hade blivit
gråblå för resten. De äro så underliga, sådana där
småbarns ögon — mystiska, hade jag så när sagt. — Och det
lilla huvudet — när han låg och fick bröstet hos mig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
