Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
människor, där hon alltid hade vetat att hon måste
förbli främmande, därför att hon var av en annan art. Men
hon hade inte förmått att vara ensam, inspärrad i sin
egen natnr. Hon hade gjort våld på sin natur. Och
motbjudande, onaturligt hade hennes förhållande blivit till
de människor, som innerst voro hennes väsen främmande.
Sonen och fadern. — Och nu efteråt •— hennes eget innersta
väsen hade blivit ödelagt av det — varje fast hållpunkt
som hon ägt inom sig hade sviktat — fallit sönder. Hon
upplöstes inifrån.
Om Helge kom — om hon mötte honom så visste hon
att förtvivlan och livsledan skulle ta överhand hos henne.
Hon visste inte vad som skulle komma att ske — bara —
att måste hon stå ansikte mot ansikte med det där igen,
så orkade hon inte mer.
Åh, Gunnar! Om hon älskade honom eller inte hade
hon alls inte tänkt på under dessa veckor, som han hade
tiggt om att få henne — som hon var. Och svurit på att
han kunde hjälpa henne över — bygga upp igen allt som
var ödelagt inom henne.
Ibland hade hon bara önskat att han ville ta henne
med våld, så hon slapp att välja. För det var det samma
vad han sade, valde hon att bli hans, då sade hennes
sista stolthet henne att hon hade ansvaret. Då måste hon
bli det som hon liade varit — det som han trodde hon var
och det han trodde hon kunde bli. Yare sig hon orkade
eller icke orkade måste hon arbeta sig upp ur allt det
som hon nu låg nedsölad i — begrava under ett helt nytt
liv allt som hade varit, sedan hon gav Helge Gram den
kyss, varmed hon förrådde all sin tro och hela sitt liv
ända till den där vårdagen på Campagnan.
Om hon ville bli Gunnars — var det så att hon älskade
honom då han var allt det som hon velat bli? När hela
hans väsen kallade på allt det i henne som hon en gång
hade valt att odla och vårda — all den förmåga hos henne,
som hon funnit värd att styrka —?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
