Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a3
lik en väl belyst amfiteater, och presenterade sig
mycket väl.
Under det jag således betraktade
snömassorna och rodde ’framåt Randijaurs-sjön hörde jag en
Lappflicka, som i skogen sjöng en vild och
monoton sång, ej oliknande första takterna af
valdthorns-solot i Sclnveitzerfamiljen. Den antydde på en gång
förtviflan och sorg, och man vet att Lapparnes
sånger oftast uttrycka den känsla som för tillfället
är rådande hos dem. Sången begyntes med ett vildt
skri, som, likt forssfallen, småningom mildrades och
bortdog med ett långsamt moll. Den lyder i
öfversättning således:
Ve, o ve mig, sorgens barn!
I mörka skogen går jag aliena.
Ju längre jag rodde utåt sjön ju -mera tystnade
sången, och Kabblas snöhvita spetsar gömde sig
bakom de närbelägna Thorsbergen. — Nu dånade mot
mig den hvitskummande Parkjaurs-forssen, belägen
vid öfra eller nordvestra ändan af Randijaur; snöfjellen
försvunno alldeles, och jag skyndade in i hamnen vid
Randijaurs by, för att der få ny lots till resans
fortsättande. — Parkjaurs-forssen är mycket häftig och kan
ej bli farbar; men strax ofvanföre densamma kan och
bör en fördämning göras, för att såmedelst höja
Park-jaurs vattenyta och jemna den ofvanföre Parkjaur
belägna och föga betydliga Skalka-forssen. — Tält
bredvid Parkjaurs-forssen ligger ett vackert bruks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
