Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
nybygge, som, för den dryga skallen, likväl hr öde.—
Mellan Randijaur och Parkjaur är blott en liten mörka,
och en mindre landlunga förbi Skalka-forssen. Derefter
vidtaga sjöarne Skalka och Tjomotis, som äro fem
mil långa. I södra ändan af Skalkajaur (jaur
betyder sjö) ligger Björk-holmen, en ö som aldrig
besvärats af frost. Dess bebyggare voro ock ganska
välmående.
Då jag kommit ett stycke ut på Skalkajaur,
framblickade åter Harrevardo och Kabblafjellels hvitrandiga
toppar, menpånärmaie håll, och således tydligare än
förut. Ju mer jag nalkades dem, ju mera hotande
sågo de ut, och liknade åskmoln, på hvilka blixtarne
simma. På södra sidan om Skalkajaur slod skogen
liksom kufvad och rädd för sitt gigantiska granskap.
Den var kortväxt, risig och full af svart lafva, som
hängde ymnigt på grenarne. Å norra sidan
egde ett motsatt förhållande rum; ty der stod skogen
högväxt och vacker. I trädstammarne lade sjöfoglarne,
som här vistas i myckenhet, sina ägg, som af
nybyggarne borttagas. — Sjön var stilla och lugn; ingen vind
rörde sig, och snöfjellen lågo på båda sidor, dock
mest på den nordliga, omkring mig, som ett ishaf,
hvilket hade stelnat under silt raseri. Der syntes
omätliga svalg mellan de upptornade fjellhöjderna, och
på allt detta strödde aftonsolen sina sista strålar då
jag panerade Sten viken, en fjärd a I Skalkajaur. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
