Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 o Mannen och fosterlandsvännen.
under läsningen af tidningsberättelsen om folkets
lidanden. En insamling bland svenskarne i
New-York öppnades strax, och Ericsson sände genast
till svenske konsuln en vexel på 20,216 kronor.
Det gamla fäderneslandet älskade han med
en tillgifvenhet, som nästan gick ända till passion
och med åren snarare till- än aftog. Allt som
rörde det intresserade honom på det lifligaste.
Hans amerikanska vänner hade svårt att följa
honom, när han med hänförelse skildrade dess
härliga natur och talade om dess stora skalder,
och midt i sin ifver kunde han då rycka till sig
en bok från bordet vid soffan och börja läsa
upp en sida med glödande patos och vid slutet
utropa: »Är det icke skönt? —Men det är sant,
ni förstån mig ju icke». Det var svenskan i
Frithiofs saga han lät klinga för deras öron.
Sitt modersmål kunde han efter mer än
sextio år tala lika rent som när han lemnade
fäderneslandet, och det bragte honom ordentligt
i eld och lågor, när någon satte i fråga, att han
skulle glömt det. »Jag är så helt och hållet
svensk,» skref han på 60 talet midt under sina
triumfer i Amerika, »att jag ej kan fördraga,
att man tror mig ha glömt eller för något annat
åsidosatt mitt vackra modersmål, ’ärans och
hjältarnes språk’.»
John Ericssons innersta tankar och känslor,
för så vidt han meddelat dem åt någon, äro
nedlagda i de svenska bref han sände till sina
närmaste i hemlandet. Här lefde den älskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
