Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag tror inte, att det skulle ha någon så
fördelaktig verkan på hennes åsikter, vågade
borgmästaren inskjuta.
— Nej, sade landshövdingskan, det tror inte
jag heller, men det var väl mera ämnat som
straff, eller hur? Det ser ut, som om ni väntade,
att jag skulle bestämma hur stan ska handla
i det här fallet, men jag kan bara svara för
residenset. Att öva ekonomiska repressalier skulle
knappast vara lämpligt för oss, det vore olagligt,
eller hur, herr borgmästare? Men alldeles
oavsett det, så anser jag det obehövligt att tillgripa
sådana medel mot den sortens folk, de får den
föreställningen, att vi är rysligt ängsliga för vad
de åstadkommer med sin propaganda. Och jag
är det åtminstone inte, slöt hon och kastade
liksom händelsevis en blick på rådhusklockan.
Borgmästarinnan reste sig som något stuckit
henne, och alla de övriga följde hennes exempel.
I detsamma visade sig landshövdingens resliga
och vördnadsbjudande gestalt på tröskeln. Hans
döttrar skyndade emot honom med en lättnad,
som var synbar för fler än deras mor.
Han bugade sig artigt för damerna, de äldre
såväl som de yngre. Ett skimmer av glädje låg
över hans anlete, och han började genast att
berömma flickorna för vad de gjort, i så starka
ordalag, att de sågo helt förvånade ut, ehuru de
visserligen inte underskattat sin bragd förut.
— Tänk bara, sade han, det är inte länge
sen jag hade nöjet att överlämna de sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
