Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skolpremierna åt de unga damerna, och nu deltar de
redan i partiets arbete!
— Jag tycker inte, att man kan kalla detta
agitation för ett parti, när det är för Sverige,
sade en av fruarna litet hett.
— Alldeles riktigt, svarade landshövdingen
artigt, men förlåt en gammal politiker min
nådiga, som använder gamla nötta termer. Hur som
helst, så kan jag glädja samtliga, och han gjorde
en gest, som svepte in även borgmästaren, med
att jag nyss erhållit rapporter, som låter mycket
lovande för fosterlandets och vår gemensamma
sak, och däri ni, mina unga damer, omnämnas
med de amplaste lovord.
Landshövdingskan iakttog under de
allmänna utropen av glädje sin älsta dotter, som
stod med sin arm under faderns, hon såg hennes
ansikte lysa upp och förklaras och märkte, att
hon viskade något för sig själv.
De främmande togo nu efter ömsesidiga
tacksägelser och lyckönskningar avsked, och husets
döttrar följde dem ut. Flickorna kommo överens
om, att så gott samvete som de nu hade, måste
de komma tillsammans och ha verkligt roligt en
kväll.
— Låt det då bli hos oss, sade rektorskan
ivrigt, så ska jag laga att ni blir jämna par.
— Har du tid ett ögonblick? frågade
landshövdingskan, när hon var ensam i rummet med
sin man.
— Gudrun viskade något i mitt öra, sade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
