Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
nog också tänkt på, att man sedan lite längre
fram skulle ta med lite av varje. Charlotte och
Petronella brukar inte vara nödbedda, och
kon-sulinnan Petterson är fullkomligt oförarglig. Så
det var ju inget att ta vid sig för, Agneta lilla.
— Det är inte alls som mamma tror,
Charlotte och Petronella säger ju bara ja till allt.
De här är med och bestämmer, ja jag fick det
intrycket, att det är de som styr. överstinnan
höll långa haranger om, att alla nu skulle vara
som ett, och vet du, vem hon särskilt skröt
med, jo, den där fru Gunnarson, som vi hade
till motståndare vid valstriden, och som du
räddade sen från bojkott, mamma. Det var så
storartat, att hon redan satt sig i gång med att
öppna en depå, där de fattiga skulle få köpa
livsmedel till låga priser och inte bli uppskörtade,
och alla understöd till de mobiliserades familjer
skulle ske i form av polletter till den där affärn,
och genom den skulle priserna hållas nere, och jag
minns inte allt hon sa. De hade redan satt
i gång med allt möjligt, de skulle skaffa arbete
åt arbetslösa och rädda hela stån, och de bad
mig hjälpa till på deras blivande byrå.
— Nå, vad sade du?
Agneta hade suttit och sett förbi sin mor, nu
fäste hon sina ögon rakt på moderns.
— Jag svarade, att jag skulle arbeta på
Röda korset.
— Visade du humör?
— Nej, mamma, svarade flickan stolt.
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
