Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
— Jag behövde inte ha frågat, Agneta. Nå,
vad sade de om förslaget i mitt brev?
— De frågade aldrig efter mammas brev.
Landshövdingskan hade hittills varit
fullkomligt lugn och likgiltig. Nu såg Agneta hur en
djup rodnad spred sig över hennes ansikte. Hon
fruktade, att moderns vrede skulle vända sig
mot henne och började förklara sig. Men
landshövdingskan tystade henne.
— Jag har ingenting att anmärka på dig,
Agneta. Det är mitt eget fel alltihop. Jag
beräknade inte att de skulle vara så snabba. Jag
hade alldeles glömt den där fru Gunnarson, annars
skulle jag ju ha insett, att en sån person skulle
använda sig av det gynnsamma tillfället att
komma bland folk. För resten oavsett den lilla
kränkningen av dig och mig personligen, så har
ju ingen skada skett. Kära du, den där boden
kanske inte är så dum, och det var ju bra, att
de tog itu med den genast, innan statens
understöd hinner falla ut. Och har de hittat på någe
galet, så går det väl alltid att ändra det nu,
när jag är hemma och pappa lyckligtvis så mycke
bättre.
Agneta gapade: detta var så helt annat än
vad hon tänkt sig.
— Tänker mamma be att få vara med?
— Ånej, inte just be.
— Tänker mamma sitta i kommitté med fru
Gunnarson?
— Nej, henne lämnar vi ute!
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
