Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
moralisk styrka ska kunna resas, stark nog att
hejda kriget. Och för sådana som dig och mig
ligger det ju så nära till hands, att det då blir
kvinnorna, som börjar, inte sant?
Lilla magistern hade blivit oerhört perplex
över världskriget, men hennes osäkerhet hade
endast varat något över en vecka. Nu hade hon
allting klart för sig, hon visste hur allt gått
till, hon hade placerat ansvaret, och hon hade
förutsagt utgången. Hon sade: om vi hade haft
rösträtt, hade detta aldrig hänt. Men det hade
aldrig fallit henne in att kvinnor utan röst kunde
göra annat än samla argument för rösträtten ur
allt det elände, som världen nu skådade. Och
hon kände det, som om hon ville slå ned Ingår
på något sätt, för att hon nu återigen kom med
något, som magistern aldrig skulle tänkt ut på
egen hand.
— Jag var bara i Stockholm på genomresa,
sade hon, men så vitt jag kunde se, var sig
människorna lika, där som här. Stockholmarna
var stukade, och de var rädda, alldeles som i
Gustavsfors. Och minst av allt talade de om någon
moralisk resning.
— Inte ser man sånt på genomresa, sade
Ingår. Stäm inte ner mig. Jag finner min enda
räddning i att tänka, att världen är full av
oändliga möjligheter och att drömma om vad
som förberedes därute. Det finns ingenting
tröst-lösare än att tro, att människorna är sig lika
överallt, eller att de inte kan förändras, och gripas,
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
