Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
och få nya ögon och nya hjärtan. Inte är världen
ett enda stort Gustavsfors, o nej. Finns det
inte höjder lika höga, tror du, som det finns
djupa djup? Det ser vi ju, att där finns dårskap
och ondska. Men där finns också kärlek och
förnuft. Därför att inte Guds redskap till världens
räddning finns i Gustavsfors, får man inte tvivla
på att det inte finns alls! Jag är övertygad
om, att Gud aldrig skulle tillstått, att vi skulle
lida detta utan att se till, att medel till vår
räddning funnes inom oss själva.
— Gud? sade lilla magistern. Hon var
religiös analfabet, döv och dumb, för henne hade
livet intet mysterium, ingen ande. Vad var för
henne det onämnbara? Ett par byxor. Hon levde
utan en fråga, men kunde en mängd svar. Ingår
trasslade blott till resonemanget, när hon däri
inblandade denna okända faktor: Gud. Och i
sådana ögonblick kände lilla magistern dock den
sociala klyftan mellan dem.
— Till dig kan jag ju säga, fortfor Ingår,
att jag först trodde, att Gustavsfors skulle visa
ett ädlare ansikte, sedan draget av småtrevnad
blåstes bort vid katastrofen. Men sen tyckte jag
mig märka, att, nå ja, att småsintheten nog fanns
kvar ändå. Jag trodde ett slag på enighet, ja,
titta du, och på att jag skulle få vara med och
förbereda marken för den moraliska resningen.
Men jag inser ju nu mycket väl, att då skulle
det varit någon med större auktoritet än jag
och större allt möjligt, som börjat. I vilken vrå
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
