Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
ligtvis dubbelt större, men det skulle inte
avskräcka henne. Det har blivit en livssak för mig,
sade hon.
Ännu när det var tid att bryta upp, hade
hon inte kommit till punkt i ämnet. Ingår måste
följa henne ett stycke till vägs, och de skildes
åt, utan att lilla magistern ens med den
flyktigaste fråga visat intresse för Ingars
angelägenheter. Hon hade tydligen glömt av alltihop.
Och med ens, som när man drar bort en
ridå, såg Ingår vad hon inte velat se: att
vänskapen var död.
Det var en upptäckt, som gav en häftig
smärta, och smärtan drog med sig mera.
Hennes sinne fylldes av bitterhet. Allan och mor
Marit blevo två röda sår på hennes själ. Solen
stod inte längre över hennes lilla nipa, det var
åter skuggor, och åter storm, buller och gny.
Men hon tänkte: det gör ingenting, inte så mycket,
så länge jag bara ser en strimma av solen bortåt
horisonten.
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
