Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
och det retade honom i detta ögonblick, att han
själv offrat sin nya smoking för försvaret.
— Ja, den ar på för första gången, svarade
Allan. Jag mötte biskopen, han tittade på mig
som om "han trott, att han själv skulle ha stor
galamiddag, fast han glömt av det.
Karl Gustav svarade helt kort och
frånvarande, och Allan satte sig avvaktande vid fönstret.
Med ens spred sig en häftig rodnad över hans
ansikte, och han gjorde en rörelse, ,så att en
bok föll i golvet. Han visste ju vilka som skulle
komma, men lika fullt.
— Vet dom att jag är här.
— Nej, det är överraskning, sade värden litet
nervöst och gick ut på farstubron för att möta
damerna.
Allan blev stående kvar mitt i rummet.
Jesus Maria, vad han var glad.
Han grep gitarren och började knäppa några
ackord:
Och i mitt hjärta bor
En ljuv och öm amour. —
— Vem är det? frågade Agneta.
— Fy, så du rodnar, Agneta!
De sutto vid middagsbordet, de fyra unga
människorna och gitarren.
Ett ögonblick hade Agneta känt förstämning
vid tanken på Allans mor och allt, som hänt och
skulle hända. Men då hon såg, att Allan platt
förgätit alla ledsamheter, lät hon dem också
sjunka. Hon tänkte: nu bryr jag mig inte om
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
