Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
räknade ens tårar, som runnö fram under de blå
glasögonen.
— Låt mig försöka att tänka på något annat!
Hon kallade på minnet av den lille bytingen,
vars första språk var amerikansk förstadsslang,
han kom och han levde om sina år inför hennes
ögon. Han blev svensk gosse, han blev skolpojke
och lärde sig genast svenska och allt som
behövdes, men tyvärr glömde han inte de fula
ord han haft med från andra sidan Atlanten.
Han mindes dem så väl, att han fick nedsatt
sedebetyg, emedan han litat på att magistern
skulle begripa honom lika litet som kamraterna!
Hur han skämdes och var arg och ångrade i
hemlighet! Hon såg honom läsa läxorna för
mor Marit, som knappt begrep vad han sade,
emedan han bröt så starkt, i början oavsiktligt,
sedan avsiktligt. Men hur många
sirapssmörgåsar fick han inte i alla fall och hur mången
förmaning därtill att vara tacksam över att ha
en mor, som hade kryddbod.
Det ljusaste minnet var i alla fall Allan
på landsstället, den första sommaren de ägde
det. Det var salighet för honom, detta fria
obundna lantliv. En kväll var han så
sömnig att han absolut inte kunde orka att
borsta tänderna. Jag har ju läst aftonbön! Men
i alla fall hade han, strax innan han somnade,
förklarat att så här roligt hade han aldrig i
New Haven. Den kvällen mindes hon som
omfluten av lycka. Den sista skuggan hade för-
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
