Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
tänkte Ingår och tänkte det utan vrede, blott
med förundran över den vilja, som valde ett sådant
verktyg till den människas fördärv, soin hon
märkt sig, för att sedan kanske en gång skulle
ställa verktyget till rätta därför. För henne fanns
det en vilja i allt som skedde, fordom hade hon
litat förtroendefullt till den, nu var hon uppfylld
av skräck och trots, men utom denna
föreställning kom hon inte. När hon såg den unga fröken
och hennes mor och jämförde dem till exempel med
sig själv, så betraktade hon det även som samma
viljas verk, att livets skänker av ont och gott
blivit så olika fördelade mellan dem. På den
ena människan staplas sorg över sorg, och alla
vägar stängas, där hon söker sig fram, som om
hatade denna vilja hennes strävan och ville se
henne brusten och orörlig. För den andra jämnar
den vägen och tilllåter henne att göra nytta och
vara oumbärlig och allt det, som är ljuvt för.
det mänskliga sinnet. Kanske skulle den nu gå
så långt i älskvärdhet mot fröken Jerneploog som
att ge henne sårade att vårda!
Det föreföll Ingår som om de båda damerna
raskat på stegen, då de gingo förbi boddörren,
men hon ryckte genast på axlarna åt denna
möjlighet. Oavsett att hon stod så långt i
skymundan, hur kunde hon inbilla sig, att de kunde
ha någon som helst känsla av obehag över
närheten av henne, en specerihandlarfru.
Hon visste ju inte, där hon stod svart och
förtvivlad i skuggan och stirrade på dem, som
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
