Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
gingo förbi i klara dagern, att den unga fröken
måste med all sin styrka trycka muffen mot sitt
hjärtas slag, att hon inte visste vad hon sade,
allt medan hon talade ivrigt och oavbrutet, att
Allans dödskyss brände på hennes mun, att hon
var fullt medveten om gestalten i boddörren,
ehuru hon inte vågade se dit bort.
Först när de voro långt nere på gatan, kom
Ingår ut och vandrade långsamt neråt samma väg.
Men just som hon skulle gå förbi den port
de försvunnit igenom, kom landshövdingskan åter
ut. En sekund möttes deras blickar, när de
snuddade vid varandra.
— Om jag träffade henne, skulle jag ha en
hel del på hjärtat att säga, tänkte Ingår, medan
hon fortsatte neråt. Men varför händer det inte
och kan inte hända? Inte beror det bara på det
sociala avståndet mellan oss, det kunde jag väl
överskrida. Snarare på, att jag aldrig skulle få
upp min vilja till att göra en ansträngning för
något så fullkomligt lönlöst. Inte vill hon veta
mina tankar, inte jag mer av hennes än jag
redan vet. Hon har sin värld och jag har min.
Hon tror att hon alltid skall segra, som hon
gjort det över mig. Det finns inte ett ögonblicks
tvivel hos henne därom. Och jag vet, att just
ur hennes visshet skall gro hennes nederlag,
en gång, kanske inte förrän hon är död, och jag
är död och våra barn — o Gud, våra barn–
Men landshövdingskan hade, när Ingår gått
förbi, mottagit ett intryck, som hon inte kunde
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
