Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
klassificera. Nånstans på en tavla, en gammal
tavla, hade hon sett ett sådant ansikte i ett
svart dok, med just detta slag av lysande vithet
och dessa skuggor, grovt och ändå i sitt slag
ädelt. Och hon beslöt att titta igenom sin
gravyrportfölj vid hemkomsten, för att finna någon
ledtråd.
— Hade jag antagits känna henne, tänkte hon
vidare, så skulle jag beklagat sorgen, stackars
människa.
Besöket i tullen tvang Ingår ut ur sig själv,
tvang henne att gripa fatt i och övervinna
motigheter och oginhet. Kanske detta gjorde, att hon
utan darrning på handen kunde ta upp ett brev,
som låg hemma i våningen och var adresserat
till Allan. Men hon hade inte förr känt igen
stilen än en alldeles ny tanke slog henne: jag
borde ju ha underrättat hans farl Det var klart
att han måste dela med henne denna död, hon
hade blott helt och hållet glömt det. Det var
onaturligt, men så fjärran hade blivit henne den
man, som var Allans far.
Men hon ville inte gärna låta honom förstå,
att hon först genom hans brev kommit på tanken
att skriva och satte sig alltså ned att formulera
underrättelsen, innan hon öppnade brevet till
Allan.
Hon kände sig tafatt efter alla dessa år, visste
knappt vad hon skulle kalla honom. Ju mer hon
tänkte över sin uppgift, dess tyngre föreföll den
henne. Det slog henne att adressaten kunde
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
