Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
bindor, och han tänkte, att det måtte vara hon,
som Gustavsfors Dagblad skrivit om, hon, som
fått en kniv på sned; genom halsen. Om det
bara varit en annan, som skolat svara, hur
intressant skulle det inte varit att studera denna
syn, dessa blekgula ansikten, dessa ögon. Som
det nu var, kände han obehag vid tanken, att
inte ett enda ansikte skulle lysa upp vid hans
svar, hur älskvärt det än var formulerat, och hur
mycket han än sökte skydd bakom lag och
förordning.
Det förbättrade just inte saken, att fru
Gunnarson stod där främst som en levande
påminnelse om testamentsaffären och om sonen,
som varit ämnet för det mycket otidiga brev
han på sin tid sänt henne.
En skriven och av 2,000 kvinnor
undertecknad vädjan, lästes upp av deputationens
ordförande. Han stod »med nedböjt huvud och ett
drag av uppmärksamt lyssnande över sina nobla
manliga drag», som det sedan skrevs i Sten
Rudmans platskollega, men han lyssnade endast
ined ett halvt öra. Han hade ju redan svaret
lika skrivet i pälsens ytterficka.
När Ingår slutat uppläsningen, lät hon
papperet sjunka och fäste blicken mot
landshövdingens ansikte, han tyckte, att dessa stora ögon
i sig förenade alla de tusendes.
Men när hon började tala fritt med egna ord
för denna vädjan, så var det varken
landshövdingen, Sten Rudman eller kvinnorna i tåget och
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
