Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
folket i fönstren, som förstodo, ur vilka källor
hennes tal flöt. Det förstod endast han, som
druckit visky hos henne veckan förut.
Olle Rudman hade en god plats i Rådhusets
fönster. Han såg Ingår som en svart silhuett
mot residensets gula vägg, och hon höll sin längd
gott bredvid landshövdingen i den nya pälsen.
I fönstret rakt ovanför porten skymtade
landshövdingskan och han tyckte, att han fångade ett
leende på hennes ansikte. Han tänkte: du skall
inte alltid le. Av alla misstag, min fru, är intet
större än att tro att det, som skall komma blott
blir en upprepning av vad som varit. Det skall
komma andra tåg till denna port, mindre
tystlåtna, städade och försynta.
Men Ingår bad landshövdingen att lyssna till
denna vädjan ur folkdjupen om borttagandet av
en frestelse, som gav den största befrielse ur
veckornas tunga och brödbekymrens gnagande
oro, som folkets fattiga liv kunde bjuda.
Jag tror inte, sade hon, att vi, som äro här,
endast ber för veckoavlöningen, hur väl den än
kan behövas obeskuren i dessa tider för familjens
skull, eller ens bara för husfriden, ehuru det
är svårt att frukta och skygga för slag, att inte
vara alltid säker i sitt eget hem eller på gatorna
av sin egen stad. Det är också många män,
som be genom oss, om de än på tillfrågan skulle
förneka det. Ty annars skulle nog en del
kvinnor saknas, som nu äro här. De kvinnor näm-
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
