Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
ligen, som anse, att mot männens bestämda vilja
att trotsa sig till sprit, skulle ett förbud inte
förmå stort. Men detta betyder igen, att det
finns män, som gärna bruka sprit men skådat
bortom den tillfälliga befrielse den ger och vilja
rädda sig själva från den. Vår landshövding med
sin starka kärlek till sitt land och därför också,
förmoda vi, för det folk, som just nu är detta
land, inser säkert, att hos dessa, som nu be
om hjälp ligger djupast inne en övertygelse om
— fast de kanske bekänna motsatsen med sina
läppar och sitt liv — en övertygelse om, att vår
tid och vårt land behöver nyktra män.
Det är därför vi hoppas, att vår landshövding
ska hjälpa oss och göra det utan uppskov, utan
undanflykter. Vi hoppas det så mycket mera, som
vi annars måste djupt ångra, att vi togo steget
att framföra vår vädjan offentligt. Gå vi
härifrån med nej nu, så blir det inte mera folkskaror
på den plats, där vi nu stå, utan — och hon
gjorde en för hela torget tydbar gest nedåt gatan
där spritbolaget låg — utan framför skylten där
borta.
Hon tystnade och steg litet åt sidan, och
Agneta Jerneploog, som med bultande hjärta låg
i fönstret, fick nu klart se hennes ansikte. Ingår
kastade en snabb blick uppåt fönstret som om hon
tvingats därtill av intresset däruppe, och hennes
ögon snuddade vid Agnetas.
— Ack, tänkte hon, när skall jag bli i stånd
att se detta unga ansikte med lugn?
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
