Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
om saken sen, men jag har många gånger tänkt,
att jag skulle vid tillfälle säga er, att det var
pampigt gjort.
— Ja, sade hon, det var det. I synnerhet som
jag inte kan neka till, att jag känner det bra
tomt ibland. Men ni var inte dum, som gjorde
det till en hederssak, för då hade jag ju inte något
annat val.
— Jag löser er gärna, nu sen ni bevisat att
ni kan befria er.
— Tack, sade hon, men det går inte, för nu
har jag bundit mig själv. Jag skall säga er ett av
mina skäl, varför jag håller så styvt på att inte
svikta i en hederssak, och varför jag var dag
ber Gud om kraft att vara så ensam, som han
tydligen vill ha mig. Det är därför, att jag börjat
skymta, att problemet att vara ensam med
värdighet och inte svikta kommer att bli ett av de
största personliga problemen för oss. För vart
skott som tar en man vid en front blir det aktuellt
för en kvinna. Man kommer att säga: böj er
för förhållandena och dela de män, som blir över.
Och på hur kvinnorna ställer sig, beror ju
kärlekslivets öde och hemmens och ja, kan ni säga
mig, vad som inte beror på det? Och nu roar
det mig att se, hur jag ska reda mig, och
troligen kommer jag att dra mycket stora slutsatser
därav.
— Ja, men ni är ju alls inte typisk, sade han.
Det är inte ert slag av kvinnor, som kommer
att avgöra kärlekslivets öde, som ni säger,
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
