Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
i sitt farväl till patienten en betoning, som hon
tycktes fullkomligt förstå.
— Farväl då doktorn och tack för allt besvär
och tålamod. Han såg förvånad på henne. Den
outsägliga grämelsen var liksom bortblåst ur
hennes ansikte, ehuru man skulle tyckt att de
djupa spår den grävt, måste ha varit förblivande.
Ögonen voro inte längre skymda av ångest utan
klara som ett barns fast så mycket blekare.
Och så satte Ingår sig att vaka för natten.
Hennes hjärta röres av en ljuvlig oro. Hon
känner sig stå inför något underbart. Hon tycker
att förlåten blivit halvt genomskinlig nu, som
skiljer henne från det hemlighetsfullas vida land
där bortom. Hennes tanke spanar dit in och
ser perspektiv öppna sig, dimhöljda, dunkla och
fulla av mysterier. Världen är väldig, okänd,
flödande av oupptäckta möjligheter. Intet är just
nu för djärvt, att man inte skulle våga drömma
därom. Livet i det vakna dagsljuset är icke
allt, är ett avsnitt blott, inom vilket man håller
sig, då allt går sin jämna gång, då man köper
och säljer, och dagarnas behållning är lika säker
som dagskassan i en väl inarbetad
diversehandel.
Smärtan hade mången natt tvingat henne
med i den underjordiska värld, som är full av
ångest och syner, där jaget upplöser sig, och
viljan tappar tygeln, för att återta den först, när
det är dags att stiga upp och gå till arbetet. Och
så förde detta stora under hon bevittnat, då en
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
