Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
inte, för vågen rörde sig inte mer, än om dc
lagt ett dammkorn på den. Då ble jag rädd,
och då kände jag mig bra ensam å dö. Men
förargad var jag allt lite med, och jag kröp in i
ditt högra öra å bösta och ropa å gråt, men
du hörde inte på det örat och aldrig ett ord
att du svara. Är du säker på att du hör va
jag sär nu, Ingår?
— Ja, mor, vartenda ord, å jag tycker det
var en mycket märklig dröm.
— Då var det väl ett varsel, eller också
är jag inte riktigt klar i huvet längre. Det är
så besynnerliga lätt.
— Jag tänker, att drömmen skulle betyda,
mor, att vi inte kunnat göra oss riktigt förstådda
av varandra, den sista tiden. Och det har ju
varit rätt så ledsamt. Men nu märker ju mor,
att det är bra igen och alldeles som förr, och
mycket bättre.
— Ja, gudskelov, sade mor Marit med en
suck. Om du bara nu inte är sint på mig?
Men ser du vi har ju aldrig fått vara riktigt
i fred och talas vid. Jämt när du var inne, och
de var inte så ofta heller, så var där så inö
folk å röster, så jag tydde aldrig begripa vad
du sa. De andra prata för mig, och jag trodde
på dem förstås. Jag grunnar på, att jag kan
nog ha sagt mönna ting, som gjort dig ledsen,
tös. Jag vet inte varifrån det kom, det var väl
Frestaren. Men nu vet jag, att ingenting av
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
