Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om anrikning och brikettering af svartmalm och därmed sammanhängande frågor angående tillverkning af tackjärn i Sverige, af Filip Bergendal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullt uppoxiderad*), utan blir det först sedan förbränningsrummet passerats, då det högt uppvärmda
godset möter en ström af mer eller mindre upp-
värmd luft.
Af hvad förut nämnts torde framgå, att genom an-
rikning och brikettering med ty åtföljande bränning
viktiga fördelar tillförts järntillverkningen, då däri-
genom af förut värdelösa varp eller annan svag, oart
förande malm kan erhållas en rik, oartfri och lättreducibel produkt. Genom anrikningen aflägsnas nämligen
fosfor också i större eller mindre grad, beroende på
järnets och fosforns förekomstsätt. Genom sin rike-
dom på järn och frihet från slaggbildande ämnen
och större reducerlighet bidrager den anrikade mal-
men i högst väsentlig mån till minskning af bränsle-
åtgången, på samma gång som fosforhalten i tack-
järnet sjunker, dels genom den vid anrikningen
minskade halten af fosfor i smältgodset, dels genom
att mindre träkolsaska vid den mindre förbrukningen
af kol tillföres samma gods.
För ernående af de bästa resultat, som kunna
utvinnas af anrikning och brikettering, fordras dock,
att vissa betingelser därvid noga iakttagas, hvarförutan man, dels ej på långt när uppnår afsedd för-
bättring af malmen, dels gör det så godt som omöj-
ligt att åstadkomma en jämn hyttgång, eller att med
minsta möjliga bränsleåtgång tillverka tackjärn af
bestämd sättningsgrad och kvalitet,
Hvad först magnetiska anrikningen enligt Grön-
dals system angår, så är den ingalunda så enkel att
sköta, som det vid första påseende synes vara fallet,
utan fordrar en oaflåtlig uppmärksamhet och vak-
samhet hos personalen, om ändamålet med den-
samma, eller extraherandet ur den finkrossade mal-
men af största möjliga kvantitet järnrik slig, af så
nära som möjligt samma järnhalt, skall vinnas.
Resultatet är nämligen beroende af en viss till-
försel af råmalm af lika finlek, viss kvantitet vatten
från olika håll, jämn lika stark elektrisk ström,
samma verkningsgrad af separatorerna, m. m.
Genom slarf eller bristande tillsyn kan man
få alla möjliga järnhalter under den normala eller
*) Jfr »J. K. A.» 1904, 461.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
