Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 1 - Om beskickningar och deras uppgörande. Historisk återblick, av J. A. Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om beskickningar och deras uppgörande.’
Historisk återblick
av
JT ALEPSTOER.
Efterföljande lilla uppsats avser att i sammanträngd form redogöra
för de stora dragen av utvecklingen i vårt land under det flydda seklet
ifråga om beskickningars unppgörande och sammansättning.
Man hade redan vid 1800-talets början genom långvarig erfarenhet i
allmänhet förvärvat sig en ingalunda föraktlig kännedom om huru man
bäst borde blanda sina malmer för att få den mest lämpliga beskick¬
ningen, d. v. s. den blandning av malm och möjligen kalksten, som,
avseende ett visst slags tackjärn, gav den mest lättsmälta slaggen.
Denna kännedom om det rätta sammansättandet av beskickningarna
vilade på en viss förtrogenhet med järnmalmerna och deras kemiska
beskaffenhet; dessas olika syreförhållanden voro kända!) och likaså na¬
turen av andra i malmerna förefintliga kemiska föreningar, såsom kvarts,
lerjord, kalk, talk, kolsyra, fosforsyra, vatten m. fl.
I fråga om järnhaltens betydelse för malmens användbarhet ur eko¬
nomisk synpunkt?) hade man emellertid en uppfattning, helt avvikande
från. våra dagars. Man höll sålunda före, att en järnhalt av 25 7 kunde
tillåtas, men att malmen i vanliga fall icke borde hålla mindre; och
återigen, att mer än 50 = vore olämpligt, enär slaggmängden då icke
skulle räcka till som skydd för järnet i masugnen. En malm med mer
än 45 2 järn ansågs vara rik. Hade man tillgång på rika malmer av
tröggående natur, kunde dessa med fördel smältas i blandning med
fattiga — 20 « järn och därunder — om dessa senare vore godartade
och lättgående.
Alltefter det sätt, varpå malmerna förhöllo sig i masugnsprocessen,
benämnde man dem självgående, torrstenar samt kvick-, flott- eller
!) Garney, Svenska Masmästeriet, 1816, sid. 30.
2) > ; > » : Ar 20.
1-—200881. Jernkontorets Annaler 1920. Häft. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
