Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 1 - Om beskickningar och deras uppgörande. Historisk återblick, av J. A. Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
blandstenar,!?) men det rådde även den meningen, att man med mera
skäl kunde indela dem i kalkmalmer, lermalmer och kiselartade mal¬
mer.?) Den förstnämnda indelningsgrunden var direkt hämtad ur prak¬
tiken; den senare stödde sig på kännedomen om malmernas kemiska.
natur.
Man hade klart för sig, att dét var endast genom ett lämpligt för¬
hållande mellan de i malmerna ingående jordarterna och syrsatta me¬
tallerna, som en önskvärd och lagom lättsmälthet hos blandningen
kunde erhållas.?) Sålunda kände man av erfarenhet, att malmer med
höga halter av kiselsyra och talk smälta trögt, men att däremot mot¬
satsen är fallet ifråga om malmer, som innehålla kiselsyra och kalk i
vissa proportioner, även när talk i viss mängd är närvarande. ”)
Bergarterna i de självgående malmerna hade man funnit huvudsak¬
ligen utgöras av kalksten, augit, hornblende, granat, epidot och glim¬
mer, men stundom förekommo där även mera trögsmälta bergarter, som
då nedsatte det helas smältbarhet.”)
De självgående malmerna lämnade lagom sega och glasaktiga slagger,
som merendels voro mera järnhaltiga och mörka än slaggerna efter
torrstenar men mindre mörka än kvickstenarnas slagger.5) Förhål¬
landet låter ju numera lätt förklara sig; de mörka bergarterna inne¬
höllo järn i form av kiselsyrad järnoxidul, som naturligtvis icke kunde
reduceras fullständigt i den tidens låga ugnar (ca 3—10 meter) med
kall bläster, trots att man uppsatte en förhållandevis ringa mängd
malm pr enhet träkol.
Torrstenarna behövde för sin smältning tillsats av fluss i betydlig
mängd,7) eller ock hade man att blanda dem med en viss kvantitet
kvick- eller blandstenar. Innehöll torrstenen kiselsyra i fri form —
kvarts — var den särskilt trögsmält.?) Man hade trott sig finna, att
järnet utreducerades ganska lätt ur torrstenarna, att det därvid liksom
segrade ut ur bergarten och sålunda, då det tidigt kom i beröring med
-kolen, upptog kol i större mängd än fallet var med järn ur malmer av
annan natur.?) Slaggerna från torrstenar voro därför, som nyss nämndes,
mindre järnhaltiga och mörka och i stället mera klara och av en ljus¬
blå, stundom grönaktig färg.’?)
1) Garney, Svenska Masmästeriet, 1816, sid. 31.
3) > ; > > ERE AE 32.
3) ; > dö, dd.
4) > : > > 30
5) > Å >
6
,
7y > å >
5)
9) > 3 . » :
10) > » » , » » 44.
wovvÄV BUPSoND
OLv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
