Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 4 - Magnetiska undersökningar på järnalmsmineral och konstgjorda silikat med järn och mangan, av E. A. Holm - § 1. Betraktelser över ett mineralkorns förhållande i en magnetisk malmseparators magnetiska fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
ström eller från ett underlag etc.) uppdelas den i separatorn inlöpande
kornströmmen i olika grenar, vilka förmedelst särskilda anordningar
ledas till skilda uppsamlingsställen.
Vi utvälja ett av de mineralkorh, som för tillfället befinna sig i
separatorns magnetiska fält, och studera till en början den magnetise¬
ring detsamma antager i detta fält. Den i punkten z, y, z av kornet
rådande specifika intensiteten I kan i allmänhet uttryckas i den i samma
punkt härskande totala magnetiska kraften H, genom tre s. k. magneti¬
seringsfunktioner av utseendet
I, = ty Hi a + zyt,, v + Aall 2;
VS = fogde r + Kook; Y + Kogdt 7 23
IL = Vas lil g Kalla yi 33 Hi, 2.
De här förekommande nio specifika susceptibiliteterna Zz, Aj, -.. Az,
äro i allmänhet beroende av kraften H; (d. v. s. av dess komposanter
H, ., Hi, ,, Hi, ;), men avhänga även av den totala serie värden på ÅA;
som förut uppträtt i punkten x, y, 2, eller av det »magnetiska före¬
gåendet» i denna punkt, vilken egenskap hos mineralet benämnes
magnetisk hysteresis. Densamma innehaves i synnerhet av hematit
och ofta samt i hög grad även av järnglans.!) Magnetit däremot torde
(åtminstone i kornform) ej utmärka sig så starkt i detta hänseende,?)
och järn- och manganhaltiga silikater slutligen uppvisa i regel ej häller
någon starkare utvecklad magnetisk hysteresis.?) Frånser man emeller¬
tid denna egendomlighet helt och hållet, kunna de ovannämnda nio
specifika susceptibiliteterna reduceras till sex, i det att i så fall z,, = 2»,
Z23 = 430 OCh 27; = 437. Använder man vidare som koordinataxlar det
betraktade (homogena) kornets huvudmagnetiseringsriktningar, försvinna
de sistnämnda trenne specifika susceptibiliteterna, d. v. s. man får
JE=H 0 Ly = so H;, 21 I; = na Hj, ci (My = Hy fo = Aa, tg = 2428). (1)
Är mineralet även magnetiskt isotropt, gäller z,=->2,—>=2,=>=7 I
det paramagnetiska fallet är z>0 och i det diamagnetiska az < 0.
Endast det förstnämnda är emellertid av någon betydelse beträffande
magnetisk malmanrikning. Som en egendomlighet må framhållas, att
den i det reguljära systemet kristalliserande magnetiten enligt under¬
sökningar av Weiss?) och Quittner5) ej visar fullständig magnetisk
isotropi.
KL po 40.
2) Jfr p, 140, Obs. dock även not 1 p. 116.
3) Jfr p. 127, 134, 185, 140,
$) P, Weiss, J. de Phys. (9), ö p. 495. 1896.
5) V. Quittner, Arch. des. sc. phys. et. nat. Genéve (4) 26. p. 358, 455, 585. 1908.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
