Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 4 - Magnetiska undersökningar på järnalmsmineral och konstgjorda silikat med järn och mangan, av E. A. Holm - § 1. Betraktelser över ett mineralkorns förhållande i en magnetisk malmseparators magnetiska fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
För de från järnoxidoxidul och järnsulfuret fullständigt fria mineralen
torde de specifika huvudsusceptibiliteterna z,, z, och z, kunna anses
vara oberoende av den magnetiserande kraften.!?) Vad beträffar de båda
nämnda föreningarna, visa dessa däremot variabel specifik susceptibilitet
och vid de jämförelsevis starka magnetiserande krafter, varom här är
fråga, en med växande kraft avtagande. I detta avseende liksom med
hänsyn till magnetiseringens styrka äro ifrågavarande kroppar att jäm¬
föra med metallerna järn, kobolt och nickel; de antaga även i likhet
med dessa ett magnetiskt mättningsstadium vid tillräckligt stegrad
magnetiserande kraft. För magnetit inträffar detta vid H, = 1 000—1 500
kraftlinier enligt Du Bois,?) men redan vid 500 kraftlinier enligt Weiss.?)
Som ett medelvärde på specifika mättningsintensiteten hos samma mine¬
ral kan man enligt ett flertal forskares?) undersökningar antaga siffran
S0085 COR NE a ae nell ka er ae fer a)
För magnetkisen måste man enligt Weiss?) använda ett mycket starkt
fält — ca 11000 kraftlinier — för ett (praktiskt) uppnående av mätt¬
ningsstadiet.”)
Vi tänka oss ett mineral med konstant specifik susceptibilitet (t. ex.
ett silikat av järn eller mangan) och en däri till ej alltför stor myckenhet
förekommande inblandning av järnoxidoxidul. I många fall (såsom vid
nyssnämnda silikat) låter då denna — trots det ovan yttrade om mag¬
netitens egenskap att vara behäftad med magnetisk hysteresis och aniso¬
tropi — praktiskt betrakta sig som en hysteresisfri och isotrop förore¬
ning med variabel specifik susceptibilitet och mättningsstadium. För
ett sådant mineral skulle alltså de specifika huvudsusceptibiliteterna i
(1) vara av formen
2 = (1—p) 4, + P4; 2 =(1—p) 4, + p:2; 23 = (1—p) ds + pr;
Z= CON er ROM od Ro ÄR OM SA BL (IR LE (3)
Föreställer man sig att fältet 4, är av sådan styrka, att den isotropa
föroreningen är magnetiskt mättad och innehar specifika mättnings¬
intensiteten I,, antager sambandet mellan Zz och H, formen
1) T, o. m. vid järnglansen är ej osannolikt, att dess olika magnetiserbarhet vid olika
fältstyrkor är att tillskriva en viss (ringa) halt av järnoxidoxidul (som alltså i det här före¬
kommande tillståndet innehar en relativt starkt utpräglad hysteresis).
2) E. Du Bois, Phil. Mag. (5) 29. p. 293. 1890.
3) P. Weiss, J. de Phys. (8) 5. p. 485. 1896.
4) Jfr E. A. Holm, Inauguraldiss. p. 256. Stockholm 1913.
5) P. Weiss, J. de Phys. (3) 8. p. 542. 1899: (4) 4. p. 469, 329. 1905.
5) Denna mättning, med specifika mättningsintensiteten 14 C. G. S. (jfr E. A. Holm, loc.
cit. p. 248) uppträder emellertid endast i mineralets basplan. I axelriktningen visar magnet¬
kisen en mycket ringa, av den magnetiserande kraften oberoende specifik susceptibilitet. Jfr
ÅA. Streng, N. Jahrb. £. Min, etc. Z. p. 196. 1882; Hintzes Handb. d. Min: 1.7 p. 628. 1904;
J. Kunz N, Jabrb. f. Min. ete. 1. p. 63. 1907.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
