Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 4 - Magnetiska undersökningar på järnalmsmineral och konstgjorda silikat med järn och mangan, av E. A. Holm - § 1. Betraktelser över ett mineralkorns förhållande i en magnetisk malmseparators magnetiska fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Inför man i (8) det approximativa värdet (6) på I, fås
f (—p)4 dH2 OH;
a : a Files p)A plagg Ed
Här illustrerar den första, mot derivatan 9H;?:0S proportionella ter¬
men attraktionen (per massenhet) på den beståndsdel av kornet, som
har konstanta specifika huvudsusceptibiliteter, och den andra termen,
proportionell mot derivatan OH;:90S, attraktionen på beståndsdelen med
variabel specifik susceptibilitet i mättat tillstånd. Även om man förut¬
sätter närvaro av hysteresis hos denna senare beståndsdel, blir attrak¬
tionen på densamma (i mättningsstadiet) av oförändrat värde.)
Ligga de i separatorn befintliga magnetiserade kornen så långt från
varandra eller är magnetiserbarheten hos dem i genomsnitt så ringa,
att deras magnetiska växelverkan helt kan frånses, blir det möjligt, att
i formlerna (6)—(9) utbyta det inducerande fältet H; mot elektromagnet¬
fältet H.. Då nämnda växelverkan säkerligen endast i vissa undantags¬
fall med någon tillförlitlighet låter sig uppskattas,?) torde i själva verket
de så förenklade formlerna vara de enda, som i regel kunna påräkna
någon användning i praktiken.
Framhållas må för övrigt, att med elektromagnetfältet Je bör förstås
det fält, som elektromagneten alstrar i närvaro av kornen. Med hänsyn
till den återverkan, dessa genom sin magnetisering utöva på elektro¬
magnetens järnkärna, är detta fält i allmänhet ej lika med det, som
erhålles med samma elektromagnet då kornen äro avlägsnade. Att
finna något uttryck för denna återverkan är emellertid i vanliga fall
ej lätt.?) Befinna sig kornen tillräckligt långt från järnkärnan eller är
deras magnetiserbarhet i medeltal tillräckligt liten, kan densamma dock
alltid försummas. Det sistnämnda av dessa villkor är städse uppfyllt,
om den förekommande mineralblandningens halt av järnoxidoxidul eller
Järnsulfuret är tillräckligt ringa.
+) Jfr det på p, 118 sagda.
?) Föreställer man sig en avgränsad samling korn — som står under magnetiskt inflytande
endast av elektromagneten — och söker den resulterande magnetiska attraktion, som verkar
på densamma, så kan i formlerna (7) Hi alltid utbytas mot He.
3) Den enda oföränderliga källan till det i separatorn rådande magnetiska fältet utgör i
själva verket den i elektromagnetens trådlindningar kretsande (konstanta) elektriska ström¬
men. Kan man uppskatta det totala magnetiska motstånd, som motsvarande magnetomoto¬
riska kraft har att övervinna (och till vilket även mineralkornen lämna ett visst bidrag), är
möjligt att bestämma det av densamma alstrade kraftlinieflödet. I och för en undersökning
av kraftliniernas fördelning i detsamma kunde man i vissa fall tänka sig den nedan (p. 126,
127) omnämnda Quinckeska stighöjdsmetoden användbar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
