Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 5 - Direkt valsning av göt från icke eldade värmegropar, av Arvid Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Direkt valsning av göt från icke eldade värmegropar,
av
Arvid Johansson.
Redan några år efter bessemerprocessens framträdande gavs uttryck
åt den tanken, att man borde tillgodogöra sig ett göts inre värme vid
dess vidare bearbetning genom smidning eller valsning och därigenom
spara bränsle. Försök att valsa eller smida ett göt sedan det i ko¬
killen svalnat så långt, att ytan är tillräckligt fast, strandade emeller¬
tid på att kärnan därvid alltjämt hade en avsevärt högre temperatur
och var till och med flytande, varigenom vid den bearbetningen upp¬
kommande sträckningen yta och kärna icke följdes åt, utan den förra
genom de underliggande lagrens avsevärt större plasticitet sträcktes
sönder, och resultatet blev trasiga ämnen. För att förebygga detta lät
man götet svalna så långt, att dess inre var fullt stelnat, varefter det
inlades i vällugn och uppvärmdes till den för valsning eller smidning
nödvändiga temperaturen. Detta tillvägagångssätt, som utbildades vid
ett flertal utländska bessemerverk under 1860-talet, förde likväl med
sig en viss om också reducerad kolförbrukning, och det stod alltjämt
som ett eftersträvansvärt mål att kunna direkt valsa eller smida ut ett
göt, utan att värme behövde tillföras.
Den som löste detta spörsmål var engelsmannen John Gjers. För att
utjämna temperaturskillnaden mellan centrum och ytan hos ett ur ko¬
killen några minuter efter tappningen uttaget göt nedsatte han det¬
samma i en av eldfast tegel murad grop, vars temperatur hölls vid eller
strax under valsningstemperaturen genom en fortgående tillförsel av
nya göt. Gropens sektion var icke större än att götet utan svårighet
kunde rymmas i densamma. Genom att götets yta hade en lägre tem¬
peratur än gropens väggar och götets inre, inträdde en utjämning i
temperaturförhållandena på det sätt, att värmet vandrade från götets
inre till dess yta, och i mån dess genomsnittstemperatur var högre än
gropens, övergick värme från götet till gropens väggar, varigenom deras
temperatur hölls vid makt gent emot de fortgående värmeförlusterna
genom ledning och strålning. Denna av Gjers år 1882 framlagda upp¬
13—200881. Jernkontorets Annaler 1920. Häft. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
