Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 5 - Kalkyler över värmeisolering av rör, ugnsväggar m. m., av Bengt Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
tjocklek hos isolationen, som framgår enligt fig. 3 i jämförelse med dem,
som använts vid Eberles försök 1909 med en 76 mm ångledning av
26 m längd. Dessa försök äro mycket fullständiga, i det de utom värme¬
förlusten angiva temperaturen på olika platser inuti isoleringsmassan,
i de fall då isoleringen består av olika slags isoleringsmassor eller dessa
avbrutits av luftmantlar. Jämväl temperaturen hos isoleringsytan an¬
föres.
En jämförelse mellan provade och kalkylerade isolationstjocklekar
giver följande resultat:
Kiselgurmassa, beräknad enligt linien för formad kiselgurkomposition
i fig. 3 giver i bästa fall riktiga värden. Vid mindre gynnsamt utfö¬
rande (första isolationen i tabellen) bör den beräknade isolationstjock¬
leken ökas med 25 4.
PBränd kiselgursten, kan beräknas efter linien för bränd kiselgurform¬
sten i fig. 3 ökad med 154 eller efter linien för formad kiselgurkom¬
position.
Siden kan beräknas enligt linien för siden.
Korkskal kräva drygt dubbla den tjocklek, som linien för korkmjöl
angiver, eller ungefär samma som formad kiselgurkomposition.
Korkstycken i gips kräva en tjocklek, som är 35 4 högre än för kork¬
mjöl eller ?/3 av den, som erhålles enligt linien för kiselgurkomposition.
Glasull kräver en tjocklek 15 4 högre än för korkmjöl eller samma
som för siden.
Patentmassan i 8), framställd av masugnsgasmull, torde kunna jäm¬
ställas med korkbitar i gips. (Det dåliga resultatet i ytterskiktet kan
kanske bero på fuktighet i massan utanför plåtmanteln.)
Då samtliga av Eberle provade isoleringar utfördes av leverantörer
med vetskap om, att det gällde undersökning på isolationsförmåga, får
man förmoda, att resultaten äro goda.
Med ledning av Eberles försök har jag i fig. 4 inritat de värden på
At,» Som få anses såsom uppnåeliga i gynnsamma fall.
Värmeförlusten pr m”? ytteryta.
Vid beräkning av temperaturfallet enligt föregående måste man känna
värdet av q. I tab. II varierade det från 60 till nära 350 v. e. pr
isolationsyta och kan nog nå såväl högre som lägre värden. Sambandet
mellan yttemperaturen t, och g är nödvändigt att känna, då i de flesta
fall £/ men ej q är åtkomlig för mätning. Emellertid är q beroende
utom av 7, och omgivningens temperatur t, även av form m. m. hos den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
