Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 6 - En studie rörande rostning av järnmalmer, av Edvin Fornander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
och låter sig därför nu vidarereducera åtskilligt lättare, än om den
uppsatts rå på masugnen. Såväl den förut nämnda fysikaliska upp¬
luckringen av malmen som denna senare genom kemiska omvandlingar
ernådda ökade porositet verka alltså båda i samma riktning, nämligen
att göra svartmalmerna lättare angripbara av reduktionsmedlet koloxid.
En hel del järnmalmer innehålla som bekant järnoxidulhaltiga sili¬
kater av varierande sammansättning, såsom exempelvis amfiboler och .
pyroxener. Dessa järnoxidulsilikater äro samtliga ytterst svårreducibla;
genom oxiderande rostning kunna emellertid ifrågavarande föreningar
sönderdelas, och man erhåller på så sätt järnoxid i blandning med me¬
kaniskt avskild kiselsyra och kalk-, talk-, lerjordsilikater. Genom en
dylik rostning ha tydligen dessa mineral vunnit högst avsevärt i lätt¬
reducerlighet. |
Ett gott tecken på att en malm är väl rostad, ur reduktionssynpunkt
sett, är därför att största delen av malmens järnhalt överförts i järn¬
oxid.
Med en malms oxidationsgrad förstår man som bekant det tal, som
angiver den i förening med järnet varande syremängden, uttryckt i
procent av det syre, som erfordras för att med samma järnmängd bilda
järnoxid. Vår strävan bör alltså vara att genom rostningsprocessen
söka överföra malmen till en oxidationsgrad som ligger möjligast nära
talet 100.
3. Malmen befrias från kolsyra och vatten. Detta ändamål med rost¬
ningen Har dock ej så stor betydelse för vårt land, där det i stort sett
alltid rör sig om att smälta bergmalmer med i regel låga vatten- och
kolsyrehalter. Undantag göra dock de malmer som hålla kalk-, talk¬
eller mangankarbonater; tydligt är ju att det bör vara av betydelse för
masugnens kolåtgång, om sönderdelandet av dessa karbonater är utfört
före malmens påsättning. |
Westmans rostugn.
Redan för mera än 50 år tillbaka använde man sig i Sverige huvud¬
sakligen av den Westmanska ugnen för rostning av styckemalm. Den
första ugnen av denna typ uppfördes nämligen år 1851 vid Söderfors
och fick ganska snart åtskilliga efterföljare. De grundprinciper för
ugnens konstruktion, som vunno stadga under de första åren, gälla i
stort sett än i dag; några genomgripande förbättringar, inverkande på
dess verkningssätt som rostningsapparat, kunna ej sägas ha genomförts.
under denna långa tid.
Låtom oss nu en smula granska principerna för denna ugns konstruk¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
