Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 6 - En studie rörande rostning av järnmalmer, av Edvin Fornander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
tion och undersöka vilka möjligheter den alltså har för att åstadkomma
goda resultat i rostningshänseende.
Det rör sig här om en gaseldad schaktugn, gående med drag. På
grund härav får beskickningen ej vara alltför finfördelad, då densamma
i så fall lätt blir otillbörligt täppande för förbränningsgaserna vid deras
väg upp genom schaktet. En stor del styckemalmer komma som bekant
fram till hyttan i stora stycken. Före uppspelandet i rostugnen slås
denna grova malm för hand sönder till stycken om cirka 8 å 12 cm.
Skall man förutom denna handslagna malm även rosta mera finfördelad
sådan, s. k. vask eller separerad malm, brukar den vanliga regeln vara,
att man av denna senare sort kan taga en tredjedel; resten eller två
tredjedelar bör vara grövre, då i annat fall draget i ugnen blir otill¬
fredsställande.
Det förhållandet att Westmans rostugn ur dragets synpunkt fordrar
en relativt stor del av sin beskickning i grovslagen form måste emel¬
lertid anses vara en nackdel ur synpunkten av såväl avsvavling som
uppoxidering. Både vid sönderdelning av kiserna och ifråga om upp¬
oxideringen av järnets syreföreningar är det nämligen, som förut påpe¬
kats, de varma oxiderande gaserna som spela största rollen. Om därför
också de stora malmstyckena delvis spricka sönder vid upphettningen i
rostugnen, och gaserna därigenom få tillfälle att komma in i dem, så
måste man dock hålla klart för sig, att det härvidlag rör sig om myc¬
ket trånga och djupa springor, varför gasens rörelse genom dem ej kan
bli alltför livlig.
Om malmen däremot från början kunde få vara mera finfördelad, hade
den större fri beröringsyta att erbjuda de oxiderande gaserna, varför
också dessas åsyftade verkan i så fall skulle bli kraftigare. Ett rost¬
ningsförfarande, som utan olägenhet kan arbeta med dylik mera finför¬
delad malm, och vilket samtidigt lämnar ifrån sig en produkt, som ej
är alltför finfördelad ur masugnens synpunkt, måste därför anses ha
större förutsättningar än Westmans ugn att avlämna en väl rostad
malm.
Som ovan sagts kan man ej gärna i Westmans ugn använda mer än
ungefär en tredjedel av beskickningen i form av småmalm. Detta måste
åter sägas vara en nackdel ur gruvornas synpunkt, då det nämligen är
ett ganska vanligt förhållande, att man får mera småmalm i förhållande
till stuffmalmen än ovannämnda proportion, och man har därför i dessa
fall svårt att få avsättning för en del av det förra malmslaget.
Slutligen bör påpekas, att vissa sorter av denna småmalm under¬
stundom äro så finfördelade, att de överhuvud taget ej lämpa sig för
rostning i Westmans ugn; sådant gods brukar ofta uppsättas orostat i
mindre mängder på masugnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
