Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 6 - En studie rörande rostning av järnmalmer, av Edvin Fornander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
mullande, varför detta provtagningssätt går för sig. I det så erhållna
provet bestämdes svavel i full överensstämmelse med professor Petréns
tillvägagångssätt. Man fann då:
Rötal wygvällelt Ce Erna RIE Feb A EMG
FCISPe frn dan bs pe Sa as Se AR NDS
H,0O + HCIl-behandling:
EE U EL SOA Sa AG SSA FANN KL er ARR a IA NODE Ori
FOTA SER ÖT edan RA ALAA ESA AR al ERS Ha sr OR OD SN
EOS FSS DISSE RAN Sher 4 pla LIRA gr VR Se DG
0.070 4
Man synes i detta fall kunna fastslå, att rostningen rent av ökat
S-halten i stuffernas yta. Svavlet sitter här nästan uteslutande som
sulfater, därav en hel del som Fe-sulfater. Stripa-malmen har — så¬
som varande en svavelren blodstensmalm — rostats vid lägre tempera¬
tur än svartmalmerna. Häri har man måhända att söka förklaringen
till ytans höga svavelhalt; hade nämligen temperaturen varit högre, så
skulle åtminstone en del av Fe-sulfaterna ha sönderdelats.
Slutligen undersöktes den med grovmalmen följande rostade Stripa¬
mullen på samma sätt. Resultatet blev:
Prov. Prov 2.
TOtal:svavelbalbl otiso leta nisse TN 0050 0.046 4
THCRbehsndling : sccl ks os nr Fe
H,0- + HCI-behandling:
ASKA Ör Sr Ita Ae an TR KSL —
210OL ELSE seg ab SR SAS ER SO AA —
FRAS SSE ar Me PAS Se er a OR ASUS —
0.048 I ¬
Stripamalmen är som sagt mycket mullande i rostugnen; den i rost¬
ugnsbåsen förekommande mullen måste alltså till väsentlig del härröra
från styckemalmens ytlager; då dessa nu visat sig svavelhaltiga, har
man alltså häri att söka förklaringen till, att mullens svavelhalt är så
pass hög.
Detta, att den med rostade styckemalmer följande mullen ofta har
avsevärt högre svavelhalt än den grövre malmen, är för övrigt en ej
alltför ovanlig erfarenhet vid svensk masugnsdrift. Stundom hänger
detta direkt ihop med hög svavelhalt hos den orostade mullen, och
saken är då enkel nog. Men i vissa fall, såsom exempelvis i fråga om
Stripa, kan man påvisa, att svavelhalten i mullen väsentligt stegras
genom rostning. I den mån malmen då är av den art, att mullmäng¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
