Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 6 - En studie rörande rostning av järnmalmer, av Edvin Fornander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
också den mera egenartade Bastkärnsmalmen underkastats liknande
granskning. Det bör emellertid ha sitt intresse att även äga kännedom
om, huru andra typer av järnmalm förhålla sig i detta hänseende. I
avsikt att komplettera ovanstående undersöktes därför även två andra
malmer, nämligen dels Stripamalm, såsom representant för kvartsiga
blodstenar, och dels Tuolluvaara A-malm i egenskap av rik engående
svartmalm. Dessa malmer äro emellertid svavelfattiga; det hade utan
tvivel varit mera instruktivt att få undersöka liknande malmer med
något större halter svavel, men nägra lämpliga sådana stodo ej till
Den till järnverket levererade Stripamalmen består till huvudsaklig
del av styckemalm, nedkrossad till för rostugnarna lämplig storlek.
Dessutom medföljer emellertid en del mull, inblandad i den grova malmen.
Å malmbacken tagna generalprov av dessa båda olika sorter gåvo:
Orostad Stripa styckemalm =. . . . «.- » « » Spår av 5,
> 3 TU ar ga er 0 LO ÖIN SOA
En sannolik förklaring till att mullen sålunda visar högre S-halt än
malmen i övrigt har givits i det föregående; kiserna förekomma van¬
ligen samlade efter vissa ytor eller som större klumpvisa ansamlingar;
dessa kisrikare partier äro vida skörare än malmen i övrigt, varför
den senare gärna spricker efter dessa ytor, därvid de kishaltigare par¬
tierna blottas och avlämna mull.
Ur två rostade malmstycken utknackades vidare prover från såväl
yta som kärna i likhet med det föregående. I samtliga prov bestämdes
a) total svavelhalt
b) huru stor del av svavlet, som gick i lösning genom kokning 1
tim. med en blandning av 30 em? H,O + 8 cm? 1.19 HOI.
I alla dessa prover erhöllos spår av svavel. Någon olika svavelhalt
i yta och kärna kunde således ej härvidlag konstateras. Det svavel,
som återstår efter rostningen, synes emellertid förekomma som sulfat i
såväl yta som kärna, vilket innebär en avvikelse emot vad som var
fallet vid svartmalmerna. Dock rör det sig här om så små halter, att
alltför säkra slutsatser ej kunna dragas.
De nu omtalade proverna från ytan voro erhållna så, att från prov¬
stuffen med en hammare avslagits mindre skärvor, tillhörande ytlagret.
Genom detta provtagningssätt får man emellertid intet begrepp om,
hur det allra’ yttersta ytlagret förhåller sig; men kunskap härom är
särskilt av nöden härvidlag, då det ju rör sig om en låg ursprung¬
lig total svavelhalt i stuffen. Till den ändan uttogos ytterligare några
rostade malmstuffer, vilka borstades med en hård stålborste, så att små
ytpartier lösrycktes; den rostade Stripamalmen är nämligen ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
