Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 6 - En studie rörande rostning av järnmalmer, av Edvin Fornander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
komsten av denna förening,!) lutar emellertid åt den åsikten, att re¬
ducerbarheten ökas.
Blandning av olika malmer.
Man har av gammalt ansett, att ett tackjärn, blåst av engående
malmer, får goda egenskaper 1 kvalitativt hänseende; dessa malmer ha
som bekant sådan sammansättning, att en för ifrågavarande tack¬
järnssort lämplig slagg bildas utan tillsats av vare sig kalksten eller
kvarts. Till denna kategori höra exempelvis rena Dannemora- och
Persbergs-tackjärn. Dylika malmer ha alla de slaggbildande bestånds¬
delarna mer eller mindre intimt blandade i lämplig proportion, och
följaktligen börjar bildandet av flytande slagg på en möjligast hög nivå
i masugnen. Detta innebär återigen, att slaggen redan på ett tidigt
stadium kan börja sin tjänstgöring som skyddande beklädnad för det
utreducerade järnet gentemot blästersyret.
Professor Leffler har nyligen?) påmint om dessa synpunkter rörande
frågan om ett tackjärns kvalitet.
Förhållandet blir ett helt annat än det ovan skisserade, då det rör
sig om en beskickning, bestående av antingen surare malmer med kalk¬
stenstillsats eller en blandning av sura och kalkiga malmer. Om också
dessa beskickningar slutligen ge slagger av exakt lika sammansättning
som de engående malmerna, är det ej därför sagt, att verkan blir den¬
samma. Nåväl de sura malmernas silikater å ena sidan som å den
andra de basiska malmernas slaggbildande beståndsdelar ha var för sig
betydligt högre smältpunkter än den slutliga slaggen. Genom att de
sura och de basiska mineralen äro tillfinnandes i skilda stuffer av ofta
rätt stora dimensioner, blir blandningen mycket otillfredsställande. En
mindre slaggbildning kan ju visserligen påbörjas genom kontaktverkan
och småningom skeende avsmältning av styckena, men den egentliga
slaggbildningen hinner måhända ej äga rum, förrän så långt ned i
masugnen, att exempelvis de sura silikaternas relativt högt liggande
smältpunkt först uppnåtts, varigenom åter större kontaktytor erhållas
med de basiska malmerna och med kalken. Tydligt är att en under
sådana förhållanden bildad slagg ej på långt när utövar samma skyd¬
dande verkan som de engående malmernas slagg av måhända exakt
samma slutliga analys.
Om dessa synpunkter äro riktiga, måste den nu behandlade metoden
att nedkrossa, blanda och sintra malmer av olika sammansättning äga
fy JR Ar LBS0: al 0;
2) Teknisk tidskrift, K. & B. 1918, sid. 159.
18—200881. Jernkontorets Annaler 1920. Häft. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
