Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 6 - En studie rörande rostning av järnmalmer, av Edvin Fornander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
håller avsevärda mängder knebelitskarn. Denna malmens egenskap att
lätt sintra har även kommit fram vid Greenawaltförsöken; som synes
har "man i de charger, där Bastkärn ingår, måst gå ned med bränsle¬
mängden för att undvika smältning och därigenom uppstående stora
kanaler.
Genom att underkasta Bastkärn en dubbelrostning i Westmans ugn
skulle man antagligen komma till bättre resultat med såväl reducer¬
barhet som avsvavling. Den första rostningen bör i så fall utföras vid
lägre temperatur så att sintring ej inträder, men dock silikaterna sön¬
derdelas. Den andra rostningen utföres vid hög temperatur i ändamål
att utdriva svavlet.
Kolningberg, blandad med Svartvik, visar i Westmans ugn en avsvavling
av 34 4; oxidationsgraden stegras till 93.5, motsvarande 6.8 enheter.
Analoga siffror, erhållna vid sintring, äro en avsvavling av 75 4 och
en oxidationsgrad å sinter av 97.4, motsvarande en stegring av 10.9
enheter. Som tidigare påpekats lyckas man dock bäst med sintring av
Kolningberg, om man blandar med en surare malm, såsom i detta fall
Bastkärn. ;
Långgruvan. Denna malm gav i Westmans ugn en avsvavling av
24 4 och fick oxidationsgraden höjd från 88.6 till 92.5, alltså 3.9 en¬
heter. Vid sintring av Långgruva enbart ernåddes en avsvavling av
48 4, varjämte oxidationsgraden steg till 97.0. Den bildade sintern
var emellertid lös och ojämn, vartill kommer att man fick en av¬
skräckande hög mullhalt, nämligen 43 4. Detta får dock betraktas
mera som ett förberedande försök: avsikten var ju att låta den gå i
blandning med sura sliger, som med Långgruvans kalk kunna bilda
sintrande silikater. De med denna normala blandning Långgruva och
Bålsjöbergs-sliger ernådda resultaten överträffa högst väsentligt stycke¬
malmrostningen såväl vad oxidationsgrad som avsvavling beträffar.
I Westmans ugn rostad Långgruva faller sönder efter någon veckas
förvaring, beroende på att den vid rostningen uppstående osläckta kalken
släcker sig med luftens fuktighet. Ett dylikt sönderfallande har ej
kunnat konstateras å något sinterprov, vari Långgruva ingår. Prov¬
stycken av sinter från försök nr 22, enbart Långgruva, nedlades några
dagar i vatten, utan att man dock kunde konstatera någon inverkan.
Antagligen har därför här malmens CaO förenat sig med Fe,O, till
CaO, Fe,0,. Denna förening, vars existens påvisats av Tholander,”)
sönderdelas nämligen icke av vatten. Huruvida uppkomsten av dubbel¬
oxiden ifråga ökar eller minskar malmens reducerbarhet är att anse
som ett hittills obesvarat spörsmål. Åkerman, som diskuterar upp¬
«) J. K. A. 1874, sid. 104.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
